Berättelser

Teaterblod

När jag var en dag i skolan så var vi samlade i gymnastiksalen för att se en teater som några elever på skolan satt upp. Vi satt där inne i kanske 2-3 timmar!

När teatern var slut och vi skulle gå där ifrån så händer det! När jag reser mig upp känner jag mig blöt i rumpan, jag tittar på min stol och där är det blod!

En hel gymnasieskola är på väg ut och jag höll på att dö över att någon skulle se mensen på mig!!

Räddning kom; min kompis var snabb att låna ut sin tröja till mig som jag kunde knyta runt midjan och täcka blodet!

Bildresultat för menstruation

 

Berättelser

Allt män kan göra kan vi kvinnor göra blödande

Jag minns att jag visste att snart skulle den komma. Mamma fick den i min ålder och min stora syster också.

Jag har alltid velat växa upp fortare än vad kanske min kropp ville. Bh och mens var ett stort tecken på att man började bli en kvinna! Jag väntade länge, och påmindes varje gång jag öppna badrumsskåpet att nej än är jag bara en liten tjej. Jag kan säga att jag längtade lite… Jag visste dock inte hur mycket problem det skulle ställa till med i mitt vuxna liv.

Dagen med det stora M:et: Min första dag med mens upptäckte jag när jag satt på toaletten på nedervåningen. Jag skrek till min mamma för att jag kände mig så stolt. Äntligen har jag fått mens. Bara brösten kvar så var allt som det skulle tänkte jag. Min mamma kom med alla möjliga trosskydd och visade mig.

Mens då var ett sett att känna mig inkluderad bland de andra kvinnorna i min familj.

Jag fick gå till den spännande delen av affären med alla fina trosskydd. Den är alltid så färgglad och inbjudande. Jag tyckte det var så kul att få prova mig fram mellan Allways, Libresse m.m.

Jag tycker inte man ska skämmas över sin mens. Fast jag ibland kan önska bort den. För allt män kan göra kan vi kvinnor göra blödande.

 

Relaterad bild

Berättelser

Min första mens!

Jag hade fått flytningar ett tag innan och insåg att snart får jag nog min första mens. Jag var egentligen väl förberedd, jag hade fått hem bindor på posten från flera ställen, jag hade läst mycket om mens i KP. Jag hade en binda i min väska som fanns i mitt skåp i skolan. Jag hade dessutom följt med en kompis som nyligen fått mens till skolsyster där hon fått en binda av henne. Men trots allt detta var min första mens jätteläskig och jättejobbig!

En dag i skolan såg jag i trosorna lite lite rött blod när jag var på toaletten, jag insåg innerst inne att jag hade fått min första mens, men jag var rädd. Jag visste inte hur jag skulle berätta det här för mamma. Jag la lite toalettpapper i trosorna, jag vågade inte ens hämta bindan i mitt skåp.

Hela den dagen gick jag och bytte toalettpapper i trosorna.  Dagen efter samma sak, efter varje lektion gick jag och bytte toalettpapper i mina trosor. Det var inte alls såhär det skulle vara. Jag skämdes, jättemycket! Vet att en klasskompis frågade varför jag var på toaletten hela tiden, jag vågade inte ens berätta för henne att jag fått mens. När mamma kom hem från jobbet kände jag att jag var tvungen att berätta, jag visste inte vad jag skulle säga. Men jag hade sparat mina blodiga trosor uppe i mitt rum, jag hade inte vågat lägga dem i tvätten. Jag samlade på mig mod och gick med trosorna i handen till min mamma och sa ”Mamma, är det här mens?” och visade henne trosorna. Jag visste ju mycket väl att det var mens, men visste inte vad jag skulle säga. Mamma svarade ”Ja, det är mens, har du några bindor?”. Och ja, det hade jag ju, jag hade fått några stycken olika på posten. Jag vågade äntligen sätta en binda i trosorna och mamma tog med mig till ICA där vi tillsammans köpte bindor till mig.

Det var ju egentligen inget konstigt alls, alla får mens, men där och då var det helt fruktansvärt jobbigt och jag skämdes så! Jag skämdes över något som är bland det mest naturliga som kan hända en tjej! Jag hoppas att du aldrig ska behöva skämmas så som jag gjorde. Mens är naturligt och att köpa bindor är lika naturligt som att köpa en påse godis. Att ha en binda i väskan inför den dagen mensen kommer kan vara en skön säkerhet och det är absolut inget konstigt att använda den!

girl-2491962_1920

Berättelser

Lilla gumman – syndromet

Jag är nästan 30 år men får ofta visa leg på både tobak och alkohol. Jag ser rätt ung ut, trots mina rynkor i pannan och mina år levda på jorden.

Att visa leg har jag inga problem med, men när folk, oftast män, förminskar mig på grund av att jag ser ut som en ung kvinna då får jag spader!

Jag var på en arbetsintervju för några veckor sedan, jag har pluggat länge på universitet och tar snart examen. Jag har kämpat hårt genom studierna och anser att jag kan mycket och är redo!

På intervjun så sitter vi och småpratar om mig, sådär som en brukar göra. Efter ungefär 20 minuter tittar den äldre mannen på mig lutar sig fram och höjer på ögonbrynen så säger han

”Jaa men du är ju ung och sådär, så hur mycket kan du egentligen?”

Jag blev helt paff, inte förbannad direkt, jag blev ledsen. ”Vem trodde jag att jag var?”

Jag kanske inte kunde så mycket trots allt… löneanspråket blev också mycket lägre än jag tänkt mig.

När jag kom hem och fick fundera på vad som egentligen hände blev jag arg, besviken och förbannad på att jag som ung kvinna inte kan lika mycket trots lika lång utbildning osv.

Jäkla skit system!

Nu har jag fått jobb på ett annat företag, ett företag som inte förminskat mig på grund av hur jag ser ut! Det finns alltså lite rättvisa där ute, det gäller bara att hitta den!

 

Berättelser

Stringrycket

Ärligt talat så var det ganska många år sedan jag hade på mig ett par rediga tangatrosor som alltid, alltså alltid lyckades sticka upp ovanför byxkanten.

Men ja det var ju mode? Åtminstone det som kallades fjortismode. En skulle ha hemmablekt hår, idomin på läpparna, lågt skurna jeans och string som stack upp.

Men det var väldigt viktigt att stringen stack upp rätt. Jag menar det skulle inte synas att det var meningen, stringen skulle liksom lite oskyldigt synas när du satt ner eller när du rörde på höfterna när du strosa ner i korridoren. Det fick ju inte synas att en försökte vara snygg eller så, det var förbjudet att tro att en var någonting.

Det här var alltså högstadiet för mig. Jag hatade och älskade det på samma gång. Om det är något jag kommer ihåg så är det just all drama från högstadiet. Inget annat var viktigt. Förutom stringen.

Men nu vidare till rubriken; stringrycket. Har du haft string och suttit någonstans, kanske på en bänk i korridoren och helt plötsligt hör du ett gäng killar skratta och sen brände det till utav bara helvete i sjärtskåran och du flyger upp från din sittplats?

”Meh vadå det är ju det dom vill? Varför skulle stringen annars sticka upp sådär? Det är ju ett fjortishandtag!”

Sjukt, men det var på något sätt helt okej. Kanske inte helt okej, det gjorde ju ont. Men det var status. Det var status om en av de busigaste killarna, och kanske snyggaste, gick fram och ryckte i din trosa. För han hade ju inte gjort det om han tyckte du var ful. Så det var grym bekräftelse. Det var status.

För det är ju så min generation har lärt sig, killar gör illa dig på olika sätt för att berätta att han tycker om dig, det är så pojkar är.

Jag spyr. Vem fan kom på det där?

Jag ska lära mina framtida barn, oavsett kön, hur en visar kärlek. Att sprida kärlek är nog det viktigaste vi människor gör och oavsett kön så måste alla förstå att om det gör ont så är det inte kärlek du sprider.

Berättelser

Min kompis storebror

Jag var på hemmafest hos en kompis när jag var typ 17 år. Hennes storebror och hans kompisgäng var också med på festen. Efter ganska mycket dricka bestämde jag mig för att gå och lägga mig för att sova i min kompis säng, fullt påklädd då festen fortfarande var igång. Efter bara en kort stund så kom min kompis storebror in och la sig bredvid mig i sängen. Jag låtsades sova. Då började han smeka mig över kroppen och jucka mot mig. Jag fortsatte låtsas sova och tillslut så gick han därifrån.

 Det tog några år innan jag berättade för någon. Mest för att jag inte ville vara taskig mot honom. Men också att jag var rädd att min kompis skulle få veta och att hon skulle bli arg på mig. Jag har berättat för några vänner, Men inte för den kompisen.

/Anonym

 
Berättelser

På efterfest i London

Jag bodde i London och jag och mina två närmaste vänner hade åkt till Brighton över helgen. Vi såg ett band uppträda och hängde senare med dem ut. Några drinkar in bestämmer vi oss för att följa med till någon lokal som en fotbollsklubb hade, som en av bandmedlemmarna av någon anledning hade tillgång till. Där öppnades det massvis med flaskor som tömdes.

Vi hade det sjukt trevligt. Fram till det ögonblick då jag behöver gå på toaletten och en av killarna visade mig vägen. Han trycker upp mig mot väggen och tar mig mellan benen. Drar mig i håret in till ett mörkt rum i närheten. Jag kommer ihåg att jag försökte få fram något ljud. Men det var som att min röst övergett mig. Jag minns att jag blev helt kall inombords. Precis som den känsla jag haft som liten när jag tänkte på döden. En mörk och kylig känsla. Som grep tag i hela mig.

Han försöker dra upp min klänning, samtidigt som han försöker öppna sitt skärp. Det ljudet. Det metalliska ljudet. Det var som att det ljudet väckte en del i mig, den del som dittills hade gömt sig i ett mörkt hörn. Jag lyckades slita mig loss från hans grepp när han ändå var så fokuserad på att ta av oss båda våra kläder. Jag sprang ut, så fort jag bara kunde. Ut i hallen. Ut på grusvägen och stannade till när jag kom till den asfalterade vägen.

Mina vänner kommer springande efter mig och undrar vad som hänt. Jag svarar bara att jag vill åka tillbaka. Den ena ser på mig som med förstående ögon, medan den andra försöker dra mig tillbaka in. I dörren står killarna. Jag börjar gå åt det håll jag tror vi kom från.

Jag har berättat för några vänner. Men det var ganska lång tid efter att det hände. Vännen som var med ifrågasatte senare vad som hänt. Och hon tyckte att jag skulle ha stannat kvar och rett ut det. Det hon sa fick mig att känna att det var mitt fel. Sen kontaktade han mig på Facebook och bad mig hålla tyst. Att jag inte skulle berätta det för någon. I England finns även en annan kultur kring vad som anses manligt/kvinnligt och jargongen fortsatte efter att det här hände mig. Sen har jag aldrig riktigt haft vänner som jag känt att jag kan prata med. Det var inte förrän jag flyttade ihop med min väninna. Så det var många faktorer som spelade in. Men jag har pratat om det med min KBT terapeut, och har bearbetat det.

/Jessica

snow light cloud black and white white night photography sunlight weather darkness black monochrome moonlight art starry sky monochrome photography atmospheric phenomenon