Berättelser, Event

Min kropp, mitt val

”Tårarna fryser till is på mina kinder. Bildar små isgator från mina ögon, över mina kinder, ner mot halsen. Mina händer skakar, både av kylan och av de känslor som brinner genom hela kroppen. Framför mig står min vän. I hennes blick ser jag mina känslor speglade. Jag sträcker fram mina kalla händer och omfamnar henne.
Året är 2011 och jag bor i London. Jag och min vän har tagit tuben till South Wimbledon. Vi är där för att hon ska göra en abort. I väntrummet sitter personer med livmoder i olika åldrar. Alla är på kliniken för att göra en abort. Anledningen till att de valt att göra abort vet jag inte. Det kommer jag aldrig veta. Och det kommer aldrig spela någon roll. Din kropp, ditt val.”
– Jessica

Vi ser, världen över, hur personer i maktpositioner vill begränsa det här valet. Vill begränsa rätten till din egen kropp. Här i Sverige skakar etablerade partier hand med rasistiska, homofoba och kvinnofientliga partier. Vi har politiker i Riksdagen som säkert tycker att det samhälle som målas upp i Handmaid’s tale är en drömmig utopi. Det pratas om att vårdpersonal ska kunna vägra utföra aborter. Det pratas om foster på ett sätt som får en att tro att ett embryos existens är värt mer än gravida personers mänskliga rättigheter. Forskning och evidens skjuts åt sidan i debatter som om det skulle vara fake news.

”Vi i jourrörelsen har länge kämpat för ett jämställt samhälle och stått på de marginaliserade gruppernas sida. Vi möter personer som gjort abort och mår skitbra över det. Vi möter personer som gjort noll aborter. Vi möter personer som gjort 10 aborter. Vi möter personer som önskat att de gjort abort. Vi möter personer som är glada över att de valde att avstå från en abort. Hur eller varför de gjorde som de gjorde spelar ingen roll. I slutändan handlar det om att det är våra kroppar, våra val. Allt annat är oacceptabelt.”
– Emilia

Den 7 juli anordnade vi på Bellis, tillsammans med Tjejjouren Meja och Indra Queer Trans och Tjejjour en demonstration för aborträtten. På scenen stod Gita Nabavi, partiledare för FI, Rebecka Andersson från Unizon, Elin Sundin, ledamot RFSU, Milla Belkacem, barnmorska och Lorena Delgado Varas, riksdagsledamot Västerpartiet. I publiken stod drygt 220 personer som alla var där för att visa att aborträtten är en grundläggande rättighet för alla med livmoder.

”Vi måste visa omvärlden, politiker, våra medsystrar och medmänniskor att i denna fråga kommer vi aldrig backa. Vi tillåter inte att historien ska upprepas utan vi vill att Sverige ska vara ett föredöme för andra länder. Att vi med vårt privilegium att födas i ett land där rätten till sin egen kropp är en självklarhet ska kunna stå eniga med de som inte har haft samma tur. ”
– Sofia

Bellis hyllar, Berättelser, Fakta

Brinn för Josefin

Har ni sett dokumentären om Josefin Nilsson?

Dokumentären där en får reda på hur hemskt kvinnan med den fantastiska rösten och det goda hjärtat blir behandlad av sin egen kärlek.

Hon blir kallad alls möjliga skällsord, hon misshandlas, kastas in i en vägg, stryps och förföljs.

Detta hände på 90-talet, mannen blev dömd som skyldig men utan fängelsestraff. Idag jobbar han kvar på Dramaten och Josefin är död då hennes kropp orkade mer varken fysiskt eller psykiskt.

Jag sitter här nu med tårar som rinner ner längs ned mina kinder och undrar när d t här ska ta slut. När ska denna sjuka kvinnosyn förändras? Och vad kan jag göra?

Jag tänker att jag börjar med att fortsätta sprida det här, det är alltid en början. Om vi pratar öppet om det hemska vi kvinnor utsätts för av män så måste ju något tillslut förändras!

Ta hand om er därute ❤️

Bildkälla: https://img9.ntm.eu/hg/public/img/12638660/0429193903/josefin-nilsson?w=980&h=551&anchor=topcenter&bgcolor=222&scale=both

Övrigt, Berättelser

Att vara rädd

När jag går ensam, oavsett tid på dygnet, oavsett väg, oavsett väder. Så är jag alltid lite rädd.

När det är ljust och ganska öde är jag lite rädd.

När ingen av mina nära och kära vet precis vart jag är just precis då. Så tänker jag på om någon någonsin kommer hitta min kropp om jag blir dödad nu.

När jag går i mörkret tänker jag på hur enkelt det skulle vara för en man att hoppa på mig bakifrån.

Jag tänker på om jag skulle lyckas försvara mig, lyckas skrika? Lyckas slå? Lyckas säga nej?

Är det inte lättare att inte göra ett skit. Gör det kanske mindre ont om jag gör mindre motstånd?

Kommer jag kunna leva med mig själv efteråt om jag inte gör motstånd?

Kommer jag blöda eller gå sönder? Kommer jag vara mig själv igen?

Allt jag ville var att ta en skön höstpromenad, men ångesten för att bli rädd och för vad som kan hända om jag tar mig ut gör ofta att jag stannar hemma.

Jag går snabbt och oroligt med ett hårt dunkande hjärta och jag kramar om min försvarsspray med handen krampaktigt som jag fått av pappa.

Tänker flera gånger, nästan maniskt hur jag ska göra för att kunna spraya min förövare i ansiktet. Kommer jag lyckas?

Det värsta är att inte kunna veta innan utan behöva vänta på att det händer för att se hur jag skulle reagera.

Välkomna till Sverige, till Åkersberga 2018.

Ge mig skillnad! NU!

Berättelser

Mens ur ett pappa-perspektiv

När min dotter fick sin första mens visste jag vad det handlade om, men jag stod handfallen i hur jag skulle förklara. Hur jag än förklarade att hennes humörsvängningar är och att det gör ont.

Jag försökte förklara tamponger och bindor, men jag nådde inte fram. Jag kände mig inte som en bra pappa som inte kunde förklara på ett relevant sätt.

Tack och lov har alla pappor en mamma som kan förklara på ett bättre sätt.

Jag har funderat fram och tillbaka under åren sedan dess och förstått att om det vore män som hade mens hade alla hjälpmedel varit gratis.

Bellis tipsar, Berättelser

Bra och mindre bra med menskoppen?

 

  • Min bästa mens-period var förra sommaren. Jag hade investerat i en menskopp, och kunde vara på stranden hela dagen utan att oroa mig över tampongsnöre, tampongbyten eller läckage. Så smidigt, tryggt och snällt mot kropp o natur 🌸
  • Bästa med menskopp är att fiffin inte torkar ut, hon mår bra även efter mensen. Och man kan bada utan att oroa sig för läckage! Sen miljön såklart 🌸
  • Andra bra grejer med menskopp är att den kan sitta inne i princip hela dagen = man glömmer nästan att man har mens. Det är väldigt mycket billigare än andra mensskydd, den håller ju i flera år. För mig har den också gjort att jag har mindre mensvärk. Det som är mindre bra är att det är svårt att veta vilken storlek och modell som funkar innan man testat.
  • En fantastisk fördel är att du kan bada med den i. Du behöver inte ha med dig någon väska i skolan/på jobbet. Menskoppen sitter ju i och den är bara att gå på toa och tömma.
    Jobbigare däremot på offentliga toaletter utan handfat inne så man kan tvätta av händerna. Men det är ju lika med tampong.

 

 

cup-3137099_1920

 

Bellis tipsar, Berättelser

Tips från coachen

Jag var på toaletten i stallet och skulle byta tampong.

När jag hade lindat in tampongen i papper och skulle lägga den i sopkorgen fick jag för mig att det var en bra idé att krama åt papperet runt tampongen så att det inte skulle vecklas upp i sopkorgen.

Sagt och gjort, Jag höll den fulla tampongen inklädd i papper i handen slöt handen hårt runt den. Detta resulterade naturligtvis i att jag klämde ut massor med mens ur tampongen och det rann över hela min hand och ner på golvet.

Så mitt tips är att inte krama ur tampongen om du inte vill ha mens på golvet!

blood-1715010_1920

Berättelser

Min första mens var helt klart den värsta

Jag var hos kompisar över ett skollov, och var nog ca 14 år. Jag vaknade på natten av att jag hade så sjukt ont i magen. Jag gick upp och in på toaletten, och japp mensen hade kommit!
Ingen av mina föräldrar hade egentligen pratat med mig om detta, utan jag visste ungefär det som stått i KP (kamratposten). Kändes som det var blod precis överallt och jag blev jätterädd.
För mig kändes mens väldigt tabubelagt, så jag vågade inte ens väcka mina kompisar. Jag satte typ en halv toalettrulle mellan benen och gick ut och satte mig i soffan med magont.
Då vaknade pappan i familjen, och kom ut o frågade varför jag inte sov?
Jag sa att jag hade ont i magen, och han frågade om jag behövde något eller om han kunde göra något, men jag sa att det var okej och han gick och lade sig igen. Efter en stund gick jag till andra toaletten och letade i skåpen om de hade några bindor.. Men det enda jag hittade var… TAMPAX.
Har ni någonsin sett en tampax? Haha det är en tampong på typ 15 cm lång! Hell no att den kommer in i mig 😂 dagen efter frågade min kompis varför jag var så tyst o konstig, då berättade jag. Hon tyckte att jag var lite knäpp som inte sagt något, berättade för sin mamma som då åkte och köpte bindor till mig. 

Slutsatsen jag drar av det idag är att det är så viktigt att vi får bort tabut kring mens! Idag har jag en dotter på 4 år, och hon vet redan att mamma har mens ibland. Hon har även fått se mensen och jag har berättat att alla tjejer får det och det är helt normalt och ofarligt!

Prata mens!

 

 Relaterad bild